Alltså, jag vet att det kanske kan verka som om jag fick väldigt mycket presenter av mig själv när jag fyllde år, men jag kompenserar som sagt för uteblivna gåvor. Jag har länge velat ha en klocka, men de jag vill ha kostar så in i bänken mycket (tänker också att det är en perfekt tex. morgongåva eller julklapp från pojkvän/make/fästman framöver) och jag är petig – vill egentligen bara ha en Breitling. Är också misstänksam mot “dress watches” från tex. Dolce & Gabbana etc, för min irländska kompis Paul sa en gång att urverket är crap i sådana klockor och det har liksom fastnat. Jag kan inte tillräckligt om klockor för att kunna göra ett bra vintage/auktionsköp heller, så jag beslöt mig för ett tag sedan för att kika efter någon slags kompromiss: en repektabel kvalitetsklocka som får vara substitut tills jag får min Breitling av någon. Mina klockkrav är enkla: den ska vara herrig, helt i metall, både i guld och silver, sportig men klassisk och gärna stor. Hittade ett tyskt, litet klockmärke som hade flera modeller som jag gillade, och som hade fått bra betyg av sina kunder I present to you min nya älskling, som jag tyckte jag var väl värd efter en så lyckad lägenhetsaffär:
Väger bly, kom i trevlig stor läderask och jag känner mig omedelbart mer respektabel av någon märklig anledning. Breitlingen får gärna dröja.
Snyggt!
Gick också i ny klocka tankar för ett tag sedan. Men de rann ut i sanden.